Övergripande Sverige

KORT OM LÄGET HÄR OCH I VÄRLDEN

Först ockuperade Tyskarna Danmark och Norge i början av 1940, och sedan gick man vidare mot Holland och Belgien. Därefter väntade Frankrike längre söderut. Samtliga av dessa länder gav snabbt upp inför hoten och snart var de alla ockuperade.

Så vad väntade sig världen?

Man trodde att England stod på tur, eftersom kriget rasade så nära inpå de brittiska gränserna. Det gick i vågor och böljade fram och tillbaka utan några egentliga framsteg från något håll. Mycket gjordes genom flyganfall och det engelska flygvapnet var en stor anledning till att landet höll stånd mot tyskarna. En del av flygplanen som användes för anfall och försvar gick över vattnet så långt norrut som utanför Råå. Några störtade utanför Lerberget. Döda flygare drev i land längs kusten under flera år, vilket gjorde kriget än mer påtagligt här nere i södra delen av Sverige. 

Generellt kan man säga att Sverige hade ringats in av krig - det var två ockuperade länder på ena hållet, och på andra hållet stred finnarna mot Sovjetunionen.  För den svenska regeringen fanns egentligen bara ett enda stort mål och det var att hålla oss utanför problemen. Vi var uttalat neutrala, även om vissa undantag gjordes gentemot tyskarna. Till exempel tilläts de skicka soldater på svenska järnvägar mellan 1940-1943. De använde också svenska telefonlinjer, vilket var  en fördel eftersom Sverige, efter att ha hittat ett sätt att bryta deras koder, lyckades avlyssna det mesta de sa.  

I fråga om vinterkriget mellan Sovjet och Finland tog Sverige också ställning genom att tillhandahålla både material och pengar. Flera svenska frivilliga soldater dödades under kriget och vi tog emot många, många krigsbarn från just Finland. Små själar som skickades hit och som fick lämna sina föräldrar när Sovjetunionen anföll, och som sedan, när kriget var slut, inte förstod varför de var tvungna att lämna sina svenska föräldrar och åka tillbaka till människor de inte längre kände.

Sorg och avsked, krig och smärta. Det blir sällan tydligare än hur det drabbar just barnen. 

Tysklands krav på Sverige var tydliga efter att de ockuperat Danmark och Norge. De förväntade sig strikt att vi behöll vår neutralitet i alla lägen, att svenska krigsfartyg höll sig i sitt eget farvatten och ingen annanstans, att vi tillät tysk telefoni över telenätet i Sverige och att järnmalmsleveranserna till Tyskland bibehölls under kriget. Stämningen i landet var tryckt och mycket nervös. Vad skulle hända med Sverige? Var vi hotade?

Per Albin Hanssons försök att tona ner situationen hjälpte föga. Men här höjde han också rösten mot de som på något sätt försökte sabotera för Sverige, som förrädare och ryktesspridare. Krafttag skulle tas mot varje enskilt motstånd som gick tyskarnas ärende. 

Hans tal blev startpunkten på ett lugnare klimat, efter den inledande chocken att tyskarna nu befann sig bara en kort bit bort. En vardag kom tillbaka, kan man säga, även om många lögner spreds och fler än en miljon svenska män var inkallade till försvaret. 

Det mesta av den typen av propaganda som drabbade landet var en sorts krigföring, som utfördes av spioner och tyskar. Allt för att underminera det svenska försvaret och allmänhetens bild av hur läget egentligen såg ut och var Sverige stod i händelserna. 

Men det växte också fram ett motstånd. Massor av påstådda tysk-vänliga handlingar rapporterades, även om de ofta var felaktiga eller missuppfattningar. Ofta handlade det om att någon såg ett eller annat ljusfenomen som man trodde var signalering från Sverige till tyskar i Danmark. Ibland var det pojkstreck, ibland slumpen.

Mycket kom av att folk gick på tå och var nervösa. 

Men allt var som sagt inte dåligt. Tack vare att tyskarna fick använda våra telefonlinjer så lyckades Arne Beurling knäcka den tyska kryptomaskinen. Då kunde både Sverige och de allierade avkoda hemliga meddelanden nästan oavkortat. 

Kriget märktes självklart i hela Sverige. Förutom det överhängande hotet om invasion, så började man plötsligt upprusta. Värnplikten utökades, ett hemvärn kom till och man införde mörkläggning runt om i landet. Längs den skånska kusten byggdes kulsprutenästen, vid det som senare kom att kallas Per Albinlinjen. Man stärkte helt enkelt landet på flera fronter. 

 Ransoneringskort

Ransoneringskort

För män och kvinnor ute i städerna blev kriget allt mer kännbart. Mat och förnödenheter saknades plötsligt och man var tvungen att ransonera det mesta. Ransoneringskort delades ut och med hjälp av dem kunde man sedan köpa sin del av till exempel te och kaffe. Och för alla de ute i landet blev nu radion en viktig faktor för att kunna få tillförlitlig information - nyheterna kom snabbt och många fick in kanaler från Tyskland och Storbritannien. Mot oss svenskar riktades flera stor kampanjer från statligt håll, om hur man bör hålla sig i beredskapstid. Man skulle tänka på vad man sa och inte avslöja för mycket om något. Man talade om En svensk tiger, som blev ett motto.

Vid flera tillfällen gick det rykten om att Tyskland skulle anfalla och i februari 1942 byggde Hitler faktiskt upp en slagstyrka i Norge för att kunna invadera Sverige. Som motdrag mobiliserade staten fler än 300 000 svenska soldater i Jämtland. Båda sidor avvaktade. Under tiden skedde flera stora olyckor i landet, då både tåg och fartyg exploderade. Det märktes att en krigsmakt fanns i närheten och flera gånger fick man balansera vackert för att inte ställa sig i en krigshandling. 

Det nämns inte ofta, men faktum är att Sovjetunionen faktiskt flög in över Stockholm i februari 1944 och där släppte flera bomber. Mycket förstördes, bland annat Eriksdalsteatern. 

Under perioden flydde också mängder av människor till vårt land. Fler än 120 000 kom från Nordeuropa, i nöd och flykt. Många var norrmän, men många kom från Danmark, som ni kan läsa om under övriga rubriker. I anslutning till det här finns också ett märkligt kapitel i svensk historia, då Sverige först (1939) avsade sig judiska flyktingar efter tryck från den allmänna opinionen. Man talade om att det skulle bli svårt att integrera för många judar på en och samma gång. Sverige var ett av de land som föreslog (tillsammans med Schweiz) att tyskarna skulle stämpla ett rött J i judarnas pass, så att man lättare skulle kunna avvisa dem vid gränsen.

När information om vad som hände i koncentrationslägren läckte förändrades situationen och Sverige bestämde sig för att ta emot dem som kom hit. Den svenske kungen gjorde också vissa försök att övertyga Hitler om att behandla judarna mer humant. 

Trots detta så dröjde det ända till 1943 innan Sverige åter funderade över sin uttalade neutralitet. Hur långt skulle man följa den? Den 2 oktober samma år bestämdes det att man skulle ta emot danska judar, oavsett mängd. Efter hand började skånska myndigheter att försöka administrera hjälp till de illegala flyktinglinjerna som etablerat sig över sundet. 

Det var alltså inte förrän krigslyckan vände för Tyskland och de haft ett stort nederlag på östfronten och i norra Afrika som Sverige blev ett land att fly till - då plötsligt var det godtagbart att släppa in människor som genomlevt helvetet på jorden. 

 Krigsslutet. Bild: Sydsvenskan. 

Krigsslutet. Bild: Sydsvenskan.