Säkerhetspolis

VARFÖR KOM DEN TILL?

Den svenska säkerhetspolisen kom till efter flera år av frågeställningar. Inte bara nazismen var på frammarsch utan också kommunismen i öst. Sverige låg inklämt mitt emellan, och till det kom den stora oron i Europa och att man under flera år skurit ner det svenska försvaret. Sverige var starkt utsatt för propaganda från många håll och till slut ansåg man att det behövdes ett annat sorts försvar för den typen av angrepp. Inte minst var man säker på att många svenskar kartlades av utländska krafter.

1938 antog man säkerhetskungörelsen och sedan säkerhetsinstruktionen, innan man till slut fick igång säkerhetspolisen 1939. Allt skedde i små steg. Ledningen för säkerhetspolisen fanns centralt med direkt kontakt med departementen. Dessa lade sig dock inte i den operativa verksamheten och vad beträffar allmänheten så skulle de inte ens känna till att säkerhetspolisen existerade.

Det ledde så klart till att det skapades massor av historier och myter kring deras arbete, så som det alltid sker när man försöker hålla något i skuggorna. 

Arbetet delades sedan upp över hela landet, varje station fick själv sköta den så kallade övervakningen, och bördan lades helt och hållet på den redan existerande poliskåren. Där valde man ut de som ansågs vara särskilt lämpade. De fick sedan sköta sina vanliga arbetsuppgifter samtidigt som man rapporterade till säkerhetspolisen.

Den styrka som bara arbetade med "hemligt arbete" och inget annat var inte större än 250 man (150 av dem fanns i Stockholm). Arbetet blev därför också väldigt otydligt för dem som egentligen inte var utbildade för den typen av jobb - de fick gå på känn. På samma sätt som man visste att nazisterna kartlade svenska företag och personer som var tyskvänliga, så arbetade säkerhetstjänsten med att försöka skapa sig en bild av vilka svenskar som hade sina sympatier hos tyskarna.

De var många och en enorm mörkläggning skapades efter kriget, då ingen längre ville skylta med sina kopplingar inom nazismen. Redan 1935 landade till exempel ett plan med hakkors utanför Norrköping. Piloten var Adolf Hitlers och ombord fanns en mängd viktiga gäster från Tyskland. Bland dem syntes bland annat Rudolf Hess. 

Göte Friberg berättar om allt det här i sin bok, och han tar upp den utrustning som polisen fick använda ute i landet. Den bestod av en kaffepanna med pip, ett par strumpstickor och en värmeplatta. Sakerna används för att ånga upp brev. Det var det hela. 

I Helsingborg fanns tre stycken säkerhetspoliser, varav Göte Friberg var en. De hade rätt att besluta om saker som telefonavlyssning, brev- och telegramläsning. Mycket av arbetet gick ut på att stävja rykten och propaganda och avstyra rena lögner som spreds av olika krafter i Sverige. I det jobbet ingick att kartlägga folk som ansågs "farliga", riskobjekt för Sverige. Tyskland hade en stark nazistpropaganda riktad mot vårt land.