Döden på sundet

HUR FARLIGT VAR DET?

Under ett par nätter under oktober månad 1943 var läget närmare dagens flyktingkris än tidigare. Den femte oktober drev en liten båt iland vid Parapeten och passagerare var tio unga kvinnor och flera spädbarn. De hade färdats ensamma från Danmark under natten och flytt landet i panik när Gestapos dödsfällor började slå igen. Båten var så illa däran att den sjönk bara några timmar senare och låg dagen efter uppsköljd på stranden en bit bort. Samtliga i båten var kraftigt förfrusna och kvinnorna hade blåst på barnen under hela färden för att hålla dem varma. Döden hade varit högst närvarande, men nu fördes de till Stallgatan för att tas om hand. 

Passagerarna i båten som avgick följande natt hade inte samma tur. De var elva stycken i en liten båt ämnad bara för sex personer. Utanför Kopparverkshamnen vattenfylldes den snabbt och trots att en svensk båt kom till undsättning dog hela sju människor i vattnet och ytterligare en av de räddade fick sätta livet till i sviterna efter olyckan. 

De här händelserna hade föregåtts av liknande skeenden och flera dagar tidigare hade man hittat ilandspolade unga danskar döda i vattnet runt Helsingborg. Man gav sig ut i för hårt väder med för dåliga båtar när ockupationsmakten jagade sabotörer, judar, desertörer och motståndsmän. Flera hittades döda vid Domsten. 

Bara ett par dagar efter allt det här så åkte en båt med 27 flyktingar norr om Ven mot södra Råå. Man hade inga lanternor och kolliderade med en svensk jagare som var ute efter att hjälpa just danska flyktingar. Samtliga i den mindre båten hamnade i vattnet och svenskarna lyckades rädda 21 personer, men minst sex stycken omkom och drunknade. Två pojkar på sex och tio år, en två månaders bebis, en 40-årig kvinna, samt en läkare och hans hustru. 

Man räknade senare med att minst 50 människor dött under flyktförsöken mellan Danmark och Sverige. Så desperat var man att man hellre riskerade livet på öppet vatten än att försöka stanna kvar i det ockuperade landet.