Svensk polis

Carl Palm

Polisöverkonstapel Carl Palm (1899-1993)  arbetade tätt tillsammans med den danska motståndsrörelsen. Hans kontaktperson var oftast Erling Kjær.

Officiellt var hans jobb att skicka tillbaka danska flyktingar som ankom i Helsingborg och han begick alltså ett allfarligt tjänstefel när han istället såg till att man kunde rädda så många som möljigt.

Han blev chef för säkerhetstjänsten i Helsingborg1939, men övergick efter ett par år till att arbeta som föreståndare för gräns- och passkontrollen i Helsingborg.

I hans uppgifter ingick också att eskortera vissa tyska befälhavare och liknande till Norge via Helsingborg, för att de skulle undgå trubbel på den svenska sidan. Bland annat hade han den tyske rikskommissarien Terboven på genomresa i Helsingborg. De enda riktlinjerna de fick var en näve pengar i handen och en order om att skjuta ifall det behövdes. Carl Palm sa själv efter kriget:

"Terboven var något av det suraste jag sett. Han ville inte prata och skulle tvunget över gränsen till Norge i en ambulans. Det var sånt vi sysslande med ibland. Men en av de mest intressanta händelserna var hur kapten Erik Brasch flydde från Danmark till Sverige för att undkomma Gestapo. Han studerade hur växlingen av järnvägsvagnarna gick till i Helsingör och erbjöd sig sedan att köpa en järnvägsmans uniform. Mannen vägrade. Det hindrade inte Brasch, som söp mannen full och lade 300 kronor på bordet för uniformen som han tagit. Sedan ställde han sig helt enkelt på fotstödet på nästa tåg som kom och åkte med över till Sverige via tågfärjan, mitt framför ögonen på tyskarna i tullen. Väl framme i Helsingborg klev han av och saluterade den danska flaggan innan han inställde sig hos oss på Stallgatan 10, där säkerhetstjänsten och utlänningsavdelningen fanns. Ett hus som senare revs."

Under åren då kriget pågick såg Carl Palm tillsammans med resten av styrkan i Helsingborg fler än 25 000 flyktingar strömma genom Helsingborg. Inledningsvis tog de emot och förhörde samtliga på det lilla kontoret, men i oktober 1943 så gick det åt skogen när judeförföljelsen började i Danmark. Plötsligt kom det 300 personer på en enda natt. Hela kusten fylldes av folk som flytt. En morgon hittade de över 100 strandsatta kvinnor och spädbarn som lämpats av ytterst på hamnens pir. Barnen var nedsövda för att inte skrika under överfarten. Flera båtar kantrade och många dog på vägen. Efterhand flyttade man ut mottagningen till Ramlösa genomgångsläger. 

Carl Palm var även inblandad i den illegala posten, som gick från Sverige till Danmark. Ofta när någon anlänt hit ville de skriva hem, men de var inte alltid så försiktiga med vad de varit med om och skrev vitt och brett om flykten. Livsfarligt, givetvis. Då gick Palm och övriga in och läste all post och censurerade för att ingen på danska sidan skulle behöva sätta livet till om tyskarna fick tag på posten.

Flera gånger blev Carl Palm lockad över sundet av tyskarna, men åkte aldrig, som tur var. Efter kriget hittades journaler på honom i Gestapos ägo. Även Getapo-chefen Juhl erkände detta när Tyskland kapitulerat. 

"Vi fick dagligen information om vad som hände i Danmark, angående sabotage och sånt," sa Carl Palm efter kriget. "Bland annat genom danska underrättelsetjänsten."

En gång skickade Palm in en falsk nyhetsrapport till Sveriges Radio, för att rädda ett fartyg som släppt av flyktingar i hamnen i Helsingborg. Man sa att skeppet kapats av motståndsmän som tvingat kaptenen i land. Det räddade kaptenens liv.

Palm och de andra organiserade också förvaring och smuggling av sprängämnen till den danska motståndsrörelsen. Man förvarade vapnen i en lokal på Norra Vallgatan, och kallade dem hushållsartiklar. När bjälkarna började bågna fick man flytta alltihop till Kriminalist Theodor Elmors garage på Pålsjögatan. 

Efter kriget tackades Carl Palm på båda sidor sundet. 

Han dog 1992. 

Har du mer information? Vi tar gärna emot den. 

Göte Friberg

Polismannen Göte Friberg är en av få som har skrivit en egen bok om händelserna kring Syklubben och Helsingborgs roll under kriget. Med stor noggrannhet och många detaljer målar han upp en sann och intressant bild av hur världen långsamt förändrades och hur folk på båda sidor sundet tog ställning för och emot händelserna. Han hade direktkontakt med stora namn som dåvarande statssekreteraren Tage Erlander, som också var delaktig i planeringen av insatserna och hjälpen till Syklubben. Inledningsvis handlade det bara om vapenhjälp som diskret skulle smugglas över sundet, men efterhand kom det att bli regelrätt hjälp till flyktingarna. 

Tage Erlander var flera gånger på plats nere i Helsingborg och de skissade tillsammans upp hur det skulle skötas. Man hade också viss kontakt med militären, så klart. Så småningom visade det sig att det var komplicerat att planera olagliga aktiviteter som riskerade Sveriges neutralitet, och med det lämnades alltihop i lönndom. Med andra ord: Göte Friberg fick sköta det själv, i hemlighet. De stora namnen skulle helt och hållet lämnas utanför, åtminstone officiellt. Istället arbetade Göte själv med att lagra och skicka över vapen på nätterna, men det blev också att man levererade patroner, sprängämnen och radioutrustning. 

I organisationen runt honom fanns Gösta Fäldt, Carl Palm och Olle Olsson. Det fanns också en tullare i Höganäs, Gunnar Nilsson. Det man ska komma ihåg här är hur mycket dessa män riskerade - det var rena lagbrott man sysslade med för att hjälpa danskarna undkomma Tyskland. Så här i efterhand kan man undra varför det har talats så sällan om allt det här, och varför få av dessa män har talat öppet om vad de genomlevde. Ofta har de inblandade hänvisat till att det var den danska sidan som skulle kallas hjältar, men i det ljus som senare litteratur kastar över skeendet så visar det sig ju också att de svenska poliserna räddade otaliga liv genom sitt mod. Det vore synd om det föll i glömska.

Olle Olsson

Kriminalkommisarie Olle Olsson föddes 1910 i Karlskrona och var polis i Helsingborg med ansvar  för statspolisens kriminalavdelning.

Han blev sedermera kriminalkommissarie i Ängelholm och pensionerades 1976.

Olle Olsson deltog aktivt under andra världskrigets dagar med hjälp och skydd  av flyende judar över sundet. Han bistod också danska motståndsmän i sin strävan för frihet. Under krigslutet deltog han bland annat i arbetet  med befrielsen av fångar i de tyska lägren.

För sina insatser blev han tilldelad Cristian X:s frihetsmedalj, Hakon VII:S frihetsmedalj,
polska frihetskorset och det franska Reconnaissance Francaise.

Träd är planterat i Israel för att hedra hans insatser vid räddningen av människor över sundet. Olle Olsson dog 1984.

Gösta Fäldt

Skärmavbild 2018-03-23 kl. 15.39.06.jpg

Kriminalkonstapel Gösta Fäldt

Gösta Fäldt föddes i Trelleborg den 25/12 1913. År 1936 blev han anställd vid Helsingborgspolisen och blev ordinarie två år senare. Under kriget (1945) blev han kriminalassistent och knappt tio år senare blev han förste kriminalassistent. Han hade en osedvanlig förmåga att snabbt sätta sig in i de skiftande problem som han mötte i tjänsten och gjorde sitt arbete raskt och sparade inte sig själv.

Han gjorde stora insatser under kriget och ingick i de tre musketörerna, som räddade människor över sundet och bistod Syklubben i Danmark.

Den 8/1 1958 blev hans sista dag, då han dog av en propp i hjärtat. Han blev 44 år. Hans död blev uppmärksammad i danska tidningar och kransar kom från flera gamla motståndsorganisationer, bland annat just Syklubben, men också från Öresundstjänsten och Einar Andersen. Även dansk-svensk flyktingservice var deltagande i sorgen. 

IMG_3658.jpg
IMG_3652.jpg

 

Gösta Fäldt nämns också i andras texter, bland annat här (okänd avsändare):

"Den 29/3 1945 ankommer klockan 17.00 en vagn med fem ton svenska handgranater till Ängelholms järnvägsstation. Med var också tomma lådor för ompackning. Det beräknades 334 lådor för att få med allt och då skulle man lägga 15 granater i varje, med tillhörande tändsatser. Partiet lastades upp på två lastbilar och kördes till en gammal ammunitionsfabrik i Tostarp 10 km från Ängeholm, där ompackning sedan skedde mitt i natten. Med var bland annat Fält och ytterligare två man. Det tog tio timmar att packa om allting. Vi började vid 21.00 och var klara 07.00. Lasten gick sedan iväg som en miljon papper och jag avtalade med sjökapten Bang att skeppet Else skulle gå till Höganäs under natten för att där lastas med "papper". Inom loppet av 24 timmar hade vi alltså tagit emot det, packat om det och lyckats få det ombord på båten."