Speditören

Ove Bruhn

Ove Bruhn var inte polis som flera av de andra motståndsmännen, men arbetade som kontorist hos polisen under flera år. Han var under flykthjälpen över sundet flera gånger utsatt för våldsam skottlossning från tyskt håll. Det är historiskt korrekt att placera honom som en av de ledande bakom organisationen Syklubben, men han var också inblandad i förlagan Erling-rutten.

Efter att Syklubben upplösts, så var han delaktig i Öresundstjänsten. De tog vid där Syklubben tidigare slutat efter att Erling Kjær tillfångatagits av tyskarna och skickats till koncentrationsläger. 

Ove fick gå under jorden 1944, när Gestapo var honom på spåren, men han fortsatte hela tiden med illegala verksamheter.

Bland hans gärningar återfinner man även andra aktiviteter som hjälpte motståndsrörelsen. Bland annat kopierade han tidigt dokument som sedan skickades till Sverige. Han samarbetade då ofta med Börge Rönne. 

Han brukar benämnas som den som talade minst om sin gärning under kriget och han gav mycket få intervjuer under sitt liv.

Aksel Petersen

Aksel Petersen var  dansk polis och delaktig både i motståndsrörelsen och Öresundstjänsten, men också i Syklubben. Han började sitt arbete som kontaktperson till Speditören, som organiserade många av flykterna till Sverige. Han var också med i Öresundstjänsten när rutten som Erling Kjær startat upphörde. Särskilt viktig var han för posttransporterna över sundet. 

Han fick till slut fly till Sverige efter att han jagats av Gestapo. Men flykten var inte utan problem. Den 17 april 1945 hamnade han i Tuborgs hamn, där han skulle flyttas till Sverige via ett Stenfiskarfartyg. Det mesta organiserades av gruppen Holger Danske, men just den här gången hade man otur. En grupp tyskar kände att något var på gång och ringde efter förstärkning från Gestapo, och gruppen som skulle flytta Aksel fick själva kontakta en annan motståndsgrupp för förstärkning om det det skulle behövas. 

Aksel klarade sig tack vare att han gömdes i ett hemligt rum i båtens lastutrymme - det fanns ett lönnrum bakom en vägg där han kunde vänta ut genomsökningen. Gestapo kom och letade, men fann ingenting. Mittsunds bytte man sedan fartyg (som nu blivit det nya sättet att smuggla flyktingar på). 

Hans sista illegala tur blev sedan återkomsten till Danmark på kapitulationsdagen 5 maj 1945. Han och ett gäng andra danska flyktingar hade bestämt sig för att återvända så tidigt som möjligt när kriget nu var över. De tog Öresundstjänsts båt Ö2 och eskorterades av svenska marinfartyg. Han beskriver känslan som fantastisk, när de steg i land bland alla de hurrande och glada människorna i det nu befriade Danmark. Människor ville krama dem, hälsa på dem, hylla dem. Allt han hade kämpat för var till slut sant. 

Men sorgens skugga skulle för alltid följa honom på avstånd. Hans son Knud, som också han varit delaktig i motståndet, hade avrättats brutalt av tyskarna 11 april 1945. 

"Vi var så tacksamma att få ha varit en del av alltihop. Av motståndet. Att vi fått göra det tillsammans med våra kamrater. Många av dem fick inte uppleva den här dagen."
/ Aksel Petersen