Öresundstjänsten

Ejnar Andersen

Ejnar Andersen var  dansk kriminalkommisarie, och från 1942 arbetade han vid den danska säkerhetstjänsten i Helsingör. Han blev senare chef för samma avdelning och genom sitt jobb fick han naturliga kontakter med både motståndsrörelsen (Speditören, som organiserade de flesta rutterna över sundet) och den svenska polisen. Han spelade en mycket stor roll för de flyktingar som behövde hjälp över sundet, inte minst sedan Kjaer-linjen hade upplösts 1944. Det var då han var med och bilade Öresundstjänsten, som i grunden bara bestod av 5 eller 6 man. Nu möttes skeppen halvvägs över sundet där man lastade om flyktningarna för fortsatt resa in på motsatt sida. Gruppen fanns bara under ett halvår. Ofta var det inte judar man skickade över, utan motståndsmän och allierade flygare som skjutits ner. 

Han var också med och smugglade illegala vapen till den danska motståndsrörelsen, och han hade vid flera tillfällen direktkontakt med Stockholm. Vapnen kom från svenska Husqvarna och skickades därifrån via flera led till Danmark.

Under 1944 blev Ejnar tvungen att fly till Sverige för att undkomma Gestapo. Från Helsingborg ledde han senare den illegala turerna över sundet. Med alla sina kontakter var han en otroligt effektiv och kunnig motståndsman. 

I förhållande till Syklubben visar många källor att han var en kontaktperson mellan dem och rikspolisen i Köpenhamn. 

Det bör nämnas att Ejnar också var en stor del av Syklubbens arbete och att han gjorde en stor insats redan innan Öresundstjänsten. Hans jobb inom säkerhetstjänsten i Helsingör gav honom kontakter med svensk polis, men det var lika mycket hans personliga egenskaper som tillförde arbetet något särskilt. Långt senare framkom det också att han arbetat inom den danska underrättelsetjänsten. I maj 1944 utnämndes han till löjtnant i Den danske brigade. När kriget var över fortsatte han att arbeta för polisen. Han avslutade sin yrkesbana som kriminalkommissarie. 

Aksel Petersen

Aksel Petersen var  dansk polis och delaktig både i motståndsrörelsen och Öresundstjänsten, men också i Syklubben. Han började sitt arbete som kontaktperson till Speditören, som organiserade många av flykterna till Sverige. Han var också med i Öresundstjänsten när rutten som Erling Kjær startat upphörde. Särskilt viktig var han för posttransporterna över sundet. 

Han fick till slut fly till Sverige efter att han jagats av Gestapo. Men flykten var inte utan problem. Den 17 april 1945 hamnade han i Tuborgs hamn, där han skulle flyttas till Sverige via ett Stenfiskarfartyg. Det mesta organiserades av gruppen Holger Danske, men just den här gången hade man otur. En grupp tyskar kände att något var på gång och ringde efter förstärkning från Gestapo, och gruppen som skulle flytta Aksel fick själva kontakta en annan motståndsgrupp för förstärkning om det det skulle behövas. 

Aksel klarade sig tack vare att han gömdes i ett hemligt rum i båtens lastutrymme - det fanns ett lönnrum bakom en vägg där han kunde vänta ut genomsökningen. Gestapo kom och letade, men fann ingenting. Mittsunds bytte man sedan fartyg (som nu blivit det nya sättet att smuggla flyktingar på). 

Hans sista illegala tur blev sedan återkomsten till Danmark på kapitulationsdagen 5 maj 1945. Han och ett gäng andra danska flyktingar hade bestämt sig för att återvända så tidigt som möjligt när kriget nu var över. De tog Öresundstjänsts båt Ö2 och eskorterades av svenska marinfartyg. Han beskriver känslan som fantastisk, när de steg i land bland alla de hurrande och glada människorna i det nu befriade Danmark. Människor ville krama dem, hälsa på dem, hylla dem. Allt han hade kämpat för var till slut sant. 

Men sorgens skugga skulle för alltid följa honom på avstånd. Hans son Knud, som också han varit delaktig i motståndet, hade avrättats brutalt av tyskarna 11 april 1945. 

"Vi var så tacksamma att få ha varit en del av alltihop. Av motståndet. Att vi fått göra det tillsammans med våra kamrater. Många av dem fick inte uppleva den här dagen."
/ Aksel Petersen