Thormod Larsen

 Thormod Larsen

Thormod Larsen

Thormod Larsen var en dansk motståndsman, som till vardags arbetade som polis i Helsingör. Han hade tydliga kopplingar till de hemliga motståndsrörelserna Den Danske Brigade och Ordenspolitikommandoet, men var främst verksam i Syklubben och Dansk Samling där han var en av dem som räddade tusentals människor på flykt. Till sysslorna räknade han bland annat flykthjälp, illegal press, kuriruppdrag och kontroll av de flyktingar som skeppades över.

Det sistnämnda var nödvändigt eftersom Gestapo hela tiden infiltrerade uppdragen genom så kallade stikkers (förrädare). 

Thormod anställdes som utlandspolis och underrättelseofficer 1 januari 1941 och skulle till en början arbeta vid passkontrollen i Helsingör. Under en av de första dagarna Thormod var anställd försökte en motståndsman som var anställd på varvet att spränga ett tyskt skepp med en hemmagjord bomb som exploderade i händerna på honom. Det blev bara delar kvar av motståndsmannen och Thormod och ytterligare ett par man fick det tveksamma nöjet att avsöka området efter fler bomber och samtidigt plocka ihop resterna av den omkomna mannen. Händelsen utlöste strejk i staden, arbetarna vägrade gå tillbaka. 

Det var under arbetet vid färjorna som Thormod kom i kontakt med svenska poliser, men även då han reste fram och tillbaka mellan Sverige och Danmark. Då hade tyskarnas närvaro i landet börjat bli farlig för motståndsmän och sabotörer. 

"Jag började gå med en osäkrad pistol i fickan", sa Thormod i en intervju många år senare. "Den var alltid med mig."

Att verka som motståndsman var en balansakt. Flera gångar blev Thormod hembjuden till tyska officerare och då var han tvungen att närvara. På samma sätt bjöds han in till bio av tyskarna och det visades alltid tysk film, inte sällan propaganda. 

"Vi var fyra danskar som spelade kort med tyskarna ibland. Serveringen var riklig och spriten flödade och man fick tänka på vad man sa. Man fick inte sympatisera med den danska motståndsrörelsen och man ville inte heller ge sken av att man höll med nazisterna. Det var vanskligt. Men vi fick väldigt mycket information under de kvällarna. Saker som vi kunde använda i motståndsarbetet." 

Den goda tonen från tyskarna höll inte i sig i all oändlighet - plötsligt började man göra husrannsakan hemma hos honom. Han hade gömt dokument under en stolsdyna men de hittades aldrig. Händelserna skrämde honom och han bytte adress, gick under jorden. 

Thormod framhöll också ofta att det fanns tyskar som gjorde humanitära insatser under kriget. Bland annat en Herman Schultze, som var chaufför för Luftwaffe. Han hade långvarig kontakt med den danska motståndsrörelsen och fraktade ofta flyktingar i sin tyskmärkta bil. Schultze togs till slut tillfånga och misshandlades svårt av sina landsmän i Gestapo i juli 1944. Han skickades till ett dödsläger. Han var en av få som lyckades fly (redan efter 14 dagar). Efter en tid på flykt hamnade han i säkerhet i England. 

Thormod sa:

"Det fanns goda tyska soldater och officerare som helt enkelt såg mellan fingrarna och lät oss komma undan ibland. De var inte många, men de fanns."

Thormod skadades allvarligt under en överfart då man räddade danska judar undan Gestapo - datumet var den 20 januari 1944. Att han råkade illa ut var ren otur, då man hade glömt stämma av nattens räddningsaktion med kustbevakningen. Därför snubblade en tysk patrull över arbetet och öppnade genast eld mot gruppen. Skadan han ådrog sig var mycket allvarlig. Han räddades till livet av den danska sjuksköterskan Tove Wandborg, som var med i ambulansen från Helsingör till Köpenhamn. 

 Thormod med sjuksköterskan som räddade hans liv. 

Thormod med sjuksköterskan som räddade hans liv. 

Men glömma den natten skulle Thormod aldrig göra. Han sa själv ofta att livet förändrats på ett abrupt och fruktansvärt sätt. Hans blåsfunktion skadades och han förblev lam i höger ben genom hela livet. När det under natten i fråga var som värst rann hans urin ut ur hålet i ryggen, vilket senare ledde till en svår infektion. Man bedömde utgångshålet till 10 centimeter i diameter, vilket är en enorm yta när det gäller skottskador. Anledningen till den svåra skadan var att den tyska patrullen använt en dumdum-kula när de skjutit. Den typen av ammunition expanderar när den går in i kroppen och orsakar svåra invärtes skador. Ofta tillverkades de av soldaterna själva, genom att de filade ner spetsen på kulan med en metallfil. 

Här kan du lyssna på en intervju med sjuksköterskan Tove Wandborg, där hon talar om hur det gick till när man flyttade Thormod Larsen efter skottskadan:

Om de efterföljande händelserna sa Thormod: 

”Jag funderade mycket på om jag någonsin skulle kunna fungera som en man igen. Den tanken lämnade mig inte under tiden på de olika sjukhusen. Jag pratade med en sjuksköterska (inte samma som nämns ovan - red. anm.) om det och hon tittade länge på mig innan hon helt kort sa att: Det får vi väl ta reda på. Så ja, hon förförde mig där och då, i sjukhussängen. Man tror det är rent påhittat när man hör det, men det är lika sant som att jag blev skjuten i ryggen. Jag förälskade mig i henne. Inte för att det gjorde någon skillnad. Plötsligt en dag var hon bara borta och sedan såg jag bara till henne en enda gång till efter kriget. Jag stod i passkontrollen och hon kom med färjan. Jag minns att hon ropade: Men där är du ju! Men sedan var hon borta igen, för alltid. Jag såg henne aldrig igen. Hon är det vackraste minnet jag har av Sverige. Och det fanns fler fina saker att uppskatta efterhand - en dag fick jag veta att jag skulle få barn, trots att man sagt att det kanske inte skulle gå på grund av skadan. Det beskedet fyllde mig med lycka. Min fru och jag fick till slut tre fina barn.”