Frihetsrådet

Frihetsrådet, som ibland nämns i de här texterna, grundades av en grupp danskar i september 1943. Man brukar säga att socialdemokraten Frode Jakobsen var den ursprunglige initiativtagaren. 

Det initiala syftet var att koordinera det danska motståndet och hålla kontakt med utländska (allierade) styrkor och underrättelsetjänster. Man klargjorde redan från början att man skulle göra motstånd mot ockupationen på alla områden och med alla medel som stod till buds.

I början var deras kraft ganska begränsad, men när tyskarna påbörjade sina tyngre påtryckningar efter 1943 så gick motståndet in i en ny fas. En stor del av den danska befolkningen mobiliserades, antingen till sinnet eller i praktiken. Man var generellt irriterad på vad tyskarna försökte genomföra i landet, med allt från strejkförbud till judeförföljelser.  

Frihetsrådet utgick från en lägenhet i Köpenhamn. Man brukar kalla gruppen en alternativ regering, eftersom de hade så starka kopplingar utomlands. Representationen satt i både Sverige och England. Bland annat satt Ebbe Munck i Stockholm (tidigare korrespondent på Berlingske Tidning, oerhört viktig för Danmark under kriget) och John Christmas Møller i London. Faktum var att allmänheten lyssnade mer till dem än politikerna under långa perioder under ockupationen. Till exempel erkände Sovjetunionen 1944 Frihetsrådet som regering, något de allierade aldrig gjorde. 

För att undkomma Gestapo höll de sina möten på olika adresser varje gång. De sysslade med illegal press, vapensmuggling och utarbetade lagförslag för hur man rättsligen skulle pröva brottslingar och förrädare efter kriget. De hade också kontakt med politiker på olika nivåer. 

De arbetade bland annat med motståndsgrupperna:

Churchillklubben
Dansk Samling
Den Danske Brigade
BOPA
De Frie Danske
Holger Danske
Hvidstengruppen