Motståndsgrupperna i Danmark

 Flammen

Flammen

 Citronen

Citronen

DE HÅRDA GÄNGEN

Man kallade samtliga grupper för Danska motståndsrörelsen. Där ingick flera organisationer som arbetade med sabotage och likvideringar av kollaboratörer. Man motarbetade ständigt den tyska ockupationen, men det var alltså inte förrän under 1943 som man lyckades få till stånd en organisation som kunde samordna aktionerna. Genom den fick man en överblick. Man arbetade också med att sprida information och illegala tidningar och flygblad. Rådet fanns fram till krigets slut. 

När man pratar om det danska motståndet så nämner man ofta Holger Danske. De hade som mest ca 350 aktiva medlemmar och flera av dem avrättades eller dog i tjänsten (64 st). Man tog på sig fler än 100 sabotageaktioner och dödade omkring 200 kollaboratörer. Ofta agerade de i och runt Köpenhamn, och det var också där de påbörjade sitt arbete på Overgade i Christianshavn. Gruppen bestod dessutom av flera olika delar, som numrerats 1-5. De olika grupperingarna hade inga direkta band till varandra för att skydda medlemmarna - om någon åkte fast i en grupp så skulle den personen inte kunna avslöja de andra. De mest kända namnen i sammanslutningen var utan tvekan Jørgen Haagen Schmith, som kallades Citronen, och Bent Fauerschou-Hviid som kallades för Flammen. Båda dog under kriget. 

BOPA (Borgerlige partisaner) skapades av veteraner från spanska inbördeskriget och genomförde 1 000 sabotageaktioner. De hade 160 medlemmar, som var uppdelade i ca 5 grupper. Inom grupperna fanns särskilda gerillaenheter som utförde attentaten. Till sin hjälp hade de folk som kunde förfalska pass och som hjälpte dem hitta skyddade boenden. Cirka 38 av dem stupade. Man brukar säga att gruppen startades av Eigil Larsen och en av de största insatserna var när de sprängde radiofabriken Torator i Ordrup 1945. Det hände också att man gjorde direkta anfall mot militäranläggningar, som vapen- och sprängmedelslager. 

Man brukar också nämna Churchillklubben, som var en av de tidiga grupperna. Många var unga, till och med skolelever (från Aalborg). De var inte fler än sju stycken i åldern 14-26 år. De var arga och inspirerade att ta tag i saker, eftersom vuxna inte gjorde det. Man säger att de gjorde fler än 25 aktioner innan de åkte fast under 1942. Inte för att det gjorde så stor skillnad: de fortsatte protestera i fängelset och åkte in hela 19 gånger, innan några av dem skickades till Tyskland för att sitta längre straff. De frigavs senare genom diplomati från Danmarks sida. 

Medlemmar i Churchillklubben:

Alf Houlberg
Børge Ollendorf
Eigil Astrup-Frederiksen
Hans Uffe Darket
Helge Milo
Jens Bue Pedersen
Kaj Houlberg
Knud Andersen Hornbo
Knud Pedersen (Fluxus)
Mogens Fjellerup
Mogens Mikael Thomsen

Hvidstengruppen

Den här gruppen fick sitt namn efter värdshuset Hvidsten Kro på Jylland. Man tog namnet eftersom det var där man bildade sammanslutningen tillsammans med ägaren Marius Fiil. Till skillnad från många andra organisationer koncentrerade man sig här på en enda sak, som man därför blev väldigt skicklig på att utföra: man tog emot vapen och sprängämnen, som brittiska flygvapnet släppte över Danmark med jämna mellanrum. När man väl fått tag på materialet skickade man det vidare till grupperna som nämns ovan, så som BOPA och Holger Danske. 

För att veta var nersläppen skulle ske så använde man ett kodsystem, som ingick som hälsningar i BBC:s radiosändningar över Danmark under kriget. Meddelandet kunde gömmas i fraser som "Lyssna nu" eller "Kom ihåg att lyssna", vilket indikerade var och hur vapnen skulle släppas. När natten ifråga sedan kom, använde man röda och vita lampor för att hjälpa piloterna justera efter vindriktning och liknade. 

Ett ganska snarlikt system användes vid möten i verkliga livet, då man använde hälsningar till och från olika personer för att visa vad som skulle ske. Vapnen skickades sedan via en lång rad mellanhänder till rätt mottagare och många riskerade mycket för att hjälpa till. Det var ofta enorma mängder som skulle flyttas samtidigt. 

Man utförde sitt första uppdrag i mars 1943 och fortsatte fram till 1944, då Gestapo fick tag på dem. En brittisk flygare hade torterats och röjde då både medlemmar och platser. Åtta av gruppens medlemmar dömdes till döden och avrättades i Ryvangen 29 juni 1944.